mariawalkerandersson.blogg.se

Tid. finns det något märkligare? Ena stunden går den hur fort som helst för att i nästa stund snigla sig fram så att en timme känns som en evighet. Tiden är extra komplex när man tittar tillbaka på saker. Ofta känns det som att det som hände för 5 år sen hände för max 2 år sen..

 

När jag tänker tillbaka på när jag fick avbryta min lektion i skolan för att få gå ut och höra det värsta man kan tänka sig att få höra, gör det så ont att det lika gärna kunde hänt igår som för ett år sen. Men enligt kalendern var det exakt ett år sen i fredags. När jag däremot tänker på när jag senast pratade och kramade om dig, känns det som en evighet sen. Och det värsta är att den evigheten bara kommer bli längre och längre för varje dag som går.

 

Så vad gör tiden egentligen, är den bara till för att mäta våra liv och avstånden mellan saker och ting? I sånt fall är den ju ganska onödig. Jag behöver inte en kalender för att känna att det gått alldeles för lång tid sen jag såg dig och jag behöver inte ett exakt datum för att sörja och tänka på dig, det gör jag hela tiden. För min del, är årsdagen för olyckan den dag, som jag minst av allt behöver bli påminnd om, jag kommer aldrig glömma det datumet och varje månad det är den 24:e stinger det till och de 30 dagarna däremellan smärtar de varje gång jag tänker på dig.

 

För att sammanfatta så ger Tiden oss tid? den ger oss tid att leva med ärren från våra sår, och precis som ärren som vi har på våra ben från barndomen kommer vissa ärr inuti oss aldrig att läka helt. Vi får bara lära oss att leva med dom och acceptera att de är en del av oss. De görr oss starkare på vissa sätt och svagare på andra sätt.

 

Ärret från dagen när du rycktes ifrån oss kommer aldrig att läka. Nu, ett år senare märker jag fortfarande av ärret varje dag. Ibland märks det mer än andra dagar, men ont har det gjort varje dag sen jag gick igenom långa vita korridorer för att säga farväl till dig.